beyondinfinite

Nu har jag äntligen tagit studenten, och jag kan inte riktigt förstå det. Än så länge känns det som jag bara har sommarlov, jag har varken jobb till sommaren eller till hösten, förut gav det mig panik men just nu vill jag bara samla ihop livet för att sedan göra planer, och jag tror det kommer lösa sig ändå. 

 

Studenten iallafall var väl en av världens bästa dagar (såklart) men dagen var ren skär lycka. Morgonen börjades med fotografering och champangefrukost. Följt av samling i aulan med alla fina piltar, så många bra personer fick stipendium och jag grät flertal gånger då mina vänner fick gå upp(så välförtjänt!!). Sedan kändes det som att tiden sprang iväg inne i skolan då vi väntade på att få springa ut, sprang ut hand i hand med mina bästa vänner och skrek/grät så otroligt mycket haha. Jag sprang fram till min familj och vänner och kunde knappt fokusera, jag vet inte varför riktigt men grät så otroligt mycket haha, hanna stod dessutom bredvid mig och hon grät minst lika mycket. Vi gick sedan en jättekort bit med i kortegen för att sedan åka med vårt (otroligt vackra!!) flak! Efter ett varv var vi alla helt slut och svett, tur ändå att vi hade tak och skugga, där sa vi hejdå från klassen och var alla uppe i varv. 

 

På mottagningen fick jag ett varmt välkomnande av alla fina gäster, både med mat, presenter och kramar. Tack för att ni kom!! Fick så himla mycket fint, bland annat biljetter till way out west, så jag började gråta igen haha. Efter mottagningen åkte jag till en lokal som vi hade hyrt med klassen, första och (förmodligen) sista gången som vi umgicks allihoppa, det var så kul, alla var så sjukt taggade och det var bara kärlek i rummet. Vi åkte sen alla vidare till Frimis och firade med alla andra studenter, så otrolig känsla och bra kväll!! Vid stängning gick vi till Stadspakren för korvätande och mer mys med andra studenter, natten avslutades på morgonen vid soluppgång och jag kunde inte vara lyckligare, kunde inte sluta le.